"Miriam ingen bryr sig om dina känslor"

Hej alla Miriams bloggbeundrare.

Idag har jag haft värdens tråkigaste dag på praktiken. Jag tror jag är lite omedvetet halvdeppig och pumpad med negativ energi. Min kropp gör inte saken bättre heller. Den vägrar producera lite lyckohormoner så att jag kan bli lite gladare, den har lagt av för veckan! Kroppstrejk är inget att leka med! Jag vet inte om det är jag eller om min chefs negativa energi påverkar mig så starkt!

I fredags bokade jag ett möte med henne där jag berättade exakt hur jag kände, jag uttryckte att jag inte gillade sättet hon behandlade mig och bara pratade på så att jag fick ur mig alla mina känslor och tankar. När hon inte kunde försvara sig nå mer och kände sig lite hotad så sa hon, "Miriam du kan inte förvänta dig att chefer på dina framtida arbetsplatser ska bry sig om dina känslor, ingen bryr sig om dina känslor, dom har viktigare saker för sig" Mitt svar då var: "jaha så du tycker att det är okej att folk här går runt och hatar dig" Jag kunde inte hålla mig.

Hur faan kan man säga nå sånt? Ett av chefens alla ansvar är att se till att personalen ska producera så mycket som möjligt, om inte personalen mår bra så säger det ändå ganska mycket om hur mycket de producerar oxo! Så det var den värsta kommentaren jag har nånsin fått av en chef. Tappar man respekten då eller vad tycker ni?

Mötet skulle egentligen ske en dag innan där vi skulle ha "mittenterminssamtalet" Där pratar man om min progress, hur jag upplever praktikplatsen, vad jag tycker är värdefullt, vad jag har lärt mig osv.. Så fort jag kom in i hennes kontor och satt mig i soffan började hon attackera mig med en massa klagomål och negativ energi. Hon fokuserar enbart på alla negativa saker och skiter i det som är bra! Jag känner mig så jävla ouppskattbar så fort jag kommer i närheten av henne.

Hon böra snacka en massa skit om min syn på saker och ting och att det är fel o tycka så osv. När hon gick över mina gränser så började min kropp reagera.
Jag blev så himla förbannad. Min kroppsvärme steg på 2 sekunder, jag kände hur mitt ansikte brann och hur starkt mitt hjärta dunkade, min hatblick var inte heller lätt att dölja. Hur sluta det? Ja jag börja storlipa och sprang ur hennes kontor, gick o satt mig i rummet bredvid och försökte lugna mig.
Det var inga fina känslor jag hade efter det, jag va så arg på mig själv att jag börja grina, jag kände mig så svag och dum. så jag satt o planerade mitt nästa möte med henne. Ja skrev i min lilla svarta bok 7 sidors klagomål som jag skulle utföra dagen efter som hon inte var förberedd på. Fredagen äntligen kom, mötet utfördes det gick så jävla bra så att jag fick min styrka tillbaka!

Problemet nu är att,hon fick nå ryck o ge mig en massa läxor o saker jag ska göra "research på" helt plötsligt! Så fort jag är klar med den ena saken så lasta hon på nya "research"! Jag vet inte hur jag ska ta det, visst det är intressant att kolla upp saker, men på hennes mail äre såhär det låter: "JAG vill att DU ska kolla upp de o de osså SKA DU presentera det på torsdag(alltså dagen efter).
Med tanke på att min klassmade Erik inte får några läxor överhuvudtaget så fick jag känslan av att hon jävlas med mig. Hon har INTE frågat om jag kan eller om jag har tid.
Imorgon ska jag få min första klient, jag ska även skriva in hennes barn så hela dagen kommer att gå åt det. Jag känner att jag inte har tid att göra chefens jävla "research" Visst jag kan göra det på måndag osv.. Inga problem men nu vill jag koncentrera mig på min klient och se till att det första mötet blir lyckat och bra! Jag orkar verkligen inte att ta ett nytt snack med chefen! Det känns som att man pratar med väggen!

Jag vet inte vad jag ska göra med henne längre! Hon är helt omöjlig att handskas med.
Jag får inte ens tid att skiva min 15-20 sidors praktikrapport. Hon tycker att jag ska vara på praktiken ifall det dyker upp nån klient.
Idag var jag så less o trött så jag kom hem o la mig direkt.
Jag trodde det skulle bli bättre efter fredagsmötet men det känns som att det blir bara värre o värre. Hjälp!

Kramar
Miriam!