Det kändes ändå lite skönt att komma tillbaka till rutinen men som vanligt kommer praktiken med lite små överraskningar(denna gång på ett negativt sätt).
I morse klev jag upp klockan 08.00 för att gå och träna innan jobbet!
Jag har hoppat över träningen några veckor nu på grund av sjukdomar och semester så nu var jag tvungen att köra dubbelt med träning!
Efter träningen drog jag hem, gjorde mig ordning och drog till jobbet!Idag skulle det vara en speciell dag för mig på praktiken!
Jag såg verkligen framemot att komma till praktiken för att jag skulle få min första klient som jag har valt själv att ha! Denna klient gjorde jag intagningen på som jag kände att jag fick jätte bra kontakt med! Jag pratade med min chef och hon lovade att den klienten skulle jag få:)
MEN som vanligt så är det inget som går som det ska i de dära stället! Jag kommer till jobbet, letar reda på min klients mapp öppnar den med all glädje OCH VAD SER JAG? Har fått fel klient som inte ens kunde språket, där jag även behövde en tolk. Jag ringde chefen o frågade om hon har gjort så för någon speciell anledning, VAD SVARAR HON? "Hopsan jag har nog klandrat mig där"
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA VA ARG JAG BLEV ALLTSÅ! En äldre terapeut fick min klient och hann kontakta henne och även bokade möte samma dag:( Så det var kört för min del! Jag kunde inte få den klienten som jag verkligen önskade att ha...
Jag pratade med den äldre terapeuten som är jätte schyst och hon tyckte att jag borde vara en del av den terapin hon ska köra med "min" klient!
Jag var inte så sugen från början eftersom jag har ingen kontroll nånstans där, jag ska bara sitta, lyssna o vara med men sen kom jag på att jag kommer att få en live bild av "life spam" Terapin! det är lite häftigt för att annars får man absolut inte sitta med i terapierna. "Min" klient som inte var min längre kom, o så fort hon såg mig så kramade hon mig jätte hårt! Vi frågade om det var okej om jag satt med på terapiprocessen o hon hade absolut ingenting emot det! Så då var jag med på deras första möte! Under flera tillfällen där terapeuten kom med förslag så sa klienten "jaa men Miriam hon har lärt mig andningsövningar som har hjälpt mig jätte mycket" eller "Miriam har sagt att jag ska prova si o så o det gick alldeles utmärkt"
Då tänkte jag "faan oxo" att chefen skulle klandra till allting..... Surt! men men så är det att praktisera på en frivillig organisation! Man ska vara beredd på besvikelser när saker inte går som man har förväntat sig! Det var i af intressant att vara med på den äldre terapeutens möte! Man lär sig mycket av det! Men under många tillfällen resonerar jag o tänker att där skulle jag har gjort annorlunda!
I slutet av mötet kom klienten fram till mig o frågade vad hon ska göra när hon känner sig yr! Det var lite roligt för att jag är egentligen ingen doktor eller nånting! Men eftersom övningarna jag gav henne sista gången funkade alldeles utmärkt så använde jag min magkänsla o sa "drick mycket vatten och om du känner dig för yr skulle sömn hjälpa oxo" Vi få väl se om det funkar vid nästa mötet! Jag föreslog även att vi skulle köra en "relaxövning" efter mötet eftersom vissa klienter som bli påmind om traumat har lätt för sig att bli panikslagen i slutet av terapierna. Den äldre terapeuten tyckte att det var en superbra idee hon ville oxo vara med! haha! Så då ska jag kontakta en av mina favorithandledare som jag hade på min första praktik som kan lite relaxmetoder som jag kanske kan lära mig att använda:) Det var allt angående min roliga praktik!
Sen kom jag hem efter en halvlång dag på praktiken och var på G att laga "sweet potatoes" Något som jag har lärt känna på våran "kulturresa", (roadtrippen till Sointula) En typisk kanadensisk rätt!
Man kokar sötpotatisar i 10 minuter o sen stoppar man dom i en ugnsform med "maple sirap" och stoppar dom i ugnen i några minuter! RESULTAT:Sirapen brändes så det luktade bränd karamell i hela lägenheten och DET BLEV INTE ALLS SOM TINA TURNERS sweet potatoes:( jag blir så arg på mig själv när jag misslyckas så med mat, speciellt när jag är hungrig! Då tvingas jag äta de o bli ännu argare för att det är så äckligt:(
A ja jag kan väl trösta mig med att säga att jag är bara 21.. En dag kommer jag att lära mig laga god mat.
Tack för mig!
Kramar Miriam!
Ja tycker clay kan laga mat han har ju ändå inte nåt jobb!!!
SvaraRaderava trist att du inte fick ha din klient!! Men söåotatisen såg ju riktigt god ut, va de du som har gjort dom på bilden?? / elinor
SvaraRaderaAnonym jag skulle verkligen vilja veta vem du är för att jag håller med dig:)
SvaraRaderaElinor du är alldeles för gullig du:)De där var inte mina sötpotatisar utan bilden är tagen från google.se eftersom mina var för fula för att fotas!